Uppsatsskrivning på gång om tobaksbolag

Har nu suttit uppe 4-5 nätter i sträck till ungefär 4 på morgonen och skrivit uppsats.

Skriver om vilka retoriska strategier tobaksbolag kan använda för att etablera ett gott anseende i ett samhälle där många motståndare klassar dem som oetiska.

Jag undersöker British American Tobacco och de för ett mycket intressant resonemang som går att förknippa till moderater och liberaler. De talar om valfrihet och fri vilja. De menar att det inte är deras ansvar att människor röker, det är ett val som rökare själva gör. British American Tobacco bara erbjuder sina produkter till vuxna rökare som är medvetna om riskerna. Man hävdar att människor kan sluta om de vill, om de är motiverade. Och de som vill sluta ska sluta.
Det som gäller är alltså valfrihet (i form av att rökare själva ska få välja ifall de ska röka) och fri vilja (att de kan sluta om de verkligen vill).

Sen försöker de etablera ett gott anseende genom att lyfta upp stort gäng med argument på hur de på olika sätt tar socialt ansvar och samhällsansvar i form av att bidra till kultur i finland och genom att motverka att unga röker. Så de tar ett visst ansvar trots allt, men är det av etiska skäl eller bara för att etablera legitimitet i människor och aktieägares ögon?

Klassamhället lever, Holmberg

En insändare rörande Janne Holmbergs illussion att klassamhället är dött

Satt och skrev insändaren nedan till den lokala median igår. Handlar om fullmäktigemötet den 4 maj, där kommunstyrelsens ordförande Jan Holmberg förnekade klassamhällets existens. Bit i den du!

Vid senaste fullmäktige i Upplands Väsby den 4 maj förnekade moderatledaren, Jan Holmberg, klassamhällets existens. En person frågade honom varför alliansen vill privatisera eller sälja Väsbyhems lägenheter mellan Hasselgatan och Smedby, och om Holmberg kan förklara vilken klass av medborgare som främst bor i de lägenheterna? Lite förlöjligande och konstaterande, svarade Holmberg: ”Klassamhället trodde jag var dött!” De borgerliga ledamöterna applåderade.

Jag trodde inte mina öron. Här tar moderaterna av sig masken och visar sitt sanna ansikte. Inga söta fraser av några ”nya moderater”, anpassade efter vad människor vill höra i en valrörelse för att fiska röster. Observera, när Holmberg påstår att klassamhället är dött hävdar han samtidigt att klyftor mellan människor inte finns, vilket i sin tur betyder att vi lever i ett jämlikt samhälle. Men ärligt talat, forskning visar att invandrare generellt sett inte har samma möjligheter som etniska svenskar. Den ekonomiskt fattige som lyckas få ekonomin att just gå ihop har inte samma reella möjlighet att förverkliga sina livsmål som den med god ekonomi. Lilla Sara, som växer upp med syskon och en ensamstående mamma som sliter, har inte samma möjligheter som statsministerns dotter. Om inte detta är klasskillnader och klyftor, vad är det då? Klassamhället lever, men Moderaterna har en märklig människosyn, som utgår från att nästan alla människor mer eller mindre har samma möjligheter och förutsättningar - bara de tar sig i kragen och kämpar lite. Konsekvenserna av politiken som utgår från denna människosyn gör mig rädd och arg.