Klassamhället lever, Holmberg

En insändare rörande Janne Holmbergs illussion att klassamhället är dött

Satt och skrev insändaren nedan till den lokala median igår. Handlar om fullmäktigemötet den 4 maj, där kommunstyrelsens ordförande Jan Holmberg förnekade klassamhällets existens. Bit i den du!

Vid senaste fullmäktige i Upplands Väsby den 4 maj förnekade moderatledaren, Jan Holmberg, klassamhällets existens. En person frågade honom varför alliansen vill privatisera eller sälja Väsbyhems lägenheter mellan Hasselgatan och Smedby, och om Holmberg kan förklara vilken klass av medborgare som främst bor i de lägenheterna? Lite förlöjligande och konstaterande, svarade Holmberg: ”Klassamhället trodde jag var dött!” De borgerliga ledamöterna applåderade.

Jag trodde inte mina öron. Här tar moderaterna av sig masken och visar sitt sanna ansikte. Inga söta fraser av några ”nya moderater”, anpassade efter vad människor vill höra i en valrörelse för att fiska röster. Observera, när Holmberg påstår att klassamhället är dött hävdar han samtidigt att klyftor mellan människor inte finns, vilket i sin tur betyder att vi lever i ett jämlikt samhälle. Men ärligt talat, forskning visar att invandrare generellt sett inte har samma möjligheter som etniska svenskar. Den ekonomiskt fattige som lyckas få ekonomin att just gå ihop har inte samma reella möjlighet att förverkliga sina livsmål som den med god ekonomi. Lilla Sara, som växer upp med syskon och en ensamstående mamma som sliter, har inte samma möjligheter som statsministerns dotter. Om inte detta är klasskillnader och klyftor, vad är det då? Klassamhället lever, men Moderaterna har en märklig människosyn, som utgår från att nästan alla människor mer eller mindre har samma möjligheter och förutsättningar - bara de tar sig i kragen och kämpar lite. Konsekvenserna av politiken som utgår från denna människosyn gör mig rädd och arg.